Mormors burkar...

När jag var liten hängde jag mycket med med mormor.
Antingen var vi ute i hennes trädgård och jobbade eller
så var vi i skogen och plockade bär och svamp eller letade
bråte på gamla boplatser, hade vi tur kunde vi hitta ett litet
fat av nysilver, en fin gammal flaska eller liknande. Vi satt
i hennes kök och språkades eller var och fikade hos någon
av hennes vänner och jag sög i mig historierna från förr.
Mormor som var född 1907 jobbade en stor del av sitt liv
som tvätterska. Hennes mamma drev också tvätteri. De åkte
då med häst och vagn till de fina familjerna i Stockholm och
hämtade tvätten, körde hem och tvättade och levererade den
åter manglad snyggt och prydlig. Kanske är det därför jag har
en viss förkärlek för att att tvätta och stryka. Mormor brukade
sänka strykbrädet så lågt det gick och sedan fick jag praktisera,
inledningsvis med näsdukar. Vi hade det fint ihop mormor och jag,
när jag blev äldre brukade jag bjuda ut henne på krogen. En gång
var vi på Operabaren. Där satt hon med tårar i ögonen och sa att
något sådant trodde hon aldrig att hon skulle få uppleva...
Bara ett par veckor efter det att min son Kasper föddes lämnade hon
jordelivet efter att ha kämpat i flera år med stroker. Det var som att
hon ville vänta in honom innan hon kunde somna in. Jag tänker ofta
på henne och pratar med henne ibland när jag är ensam i skogen.
Och hennes burkar, de står där så fint och pryder sin plats i mitt färg
glada kök!