Korrespondens...

 

Bara ordet i sig är vackert.

Även om jag älskar min dator och tycker att det är bland

det mest praktiska i hela världen att "maila" och "facebooka",

så finns det inget som går upp mot riktiga brev.

Jag glömmer aldrig den första gången jag var i New York

och spenderade timmar på pappersavdelningen på Berneys 

där jag köpte vackra brevpapper, kuvert och korrespondenskort. 

Känslan och doften i de olika materialen,

och alla vackra detaljer som hör till,

vitpressar, brevknivar etc....

Lyx helt enkelt..

 Idag låg det ett sånt där fint kuvert i brevlådan.

Det var ett tackkort från goda vänner som var här 

på besök för ett tag sedan.

Detaljerna och kärleken följde med i hela konceptet.

Vilken lycka att få ett kort, gjort med sådan omsorg!

Underbart med kitsch...

 

Även om jag aldrig skulle kunna leva såhär,

så är det något ljuvligt tilltalande i det totalt kitschiga...

Jag letar inspiration till mina uppdrag och plockar

småbitar överallt konstant,

den här bilden hittade jag på pintrest och jag

kan liksom inte se mig mätt på den. 

Planeringsdag...

 

Härlig dag idag! 

Underbart ljus i morse, morgonrundan med Smilla.

Gäster på frukost, just nu ett par från Moskva och ett

annat från Melbourne...

 

 

Och sedan planering med Leila,

förutom vår bok har vi ett annat kul

projekt på gång.

Det blev en fruktsam dag och många bra beslut!

Snabbmat...

Även om hösten verkar närma sig med stormsteg vägrar jag ge upp,

för mig är det sommar ett bra tag till och jag tar till alla knep för

att hålla den kvar...

Här är en enkel och smarrig sommar lunch eller middag bestående av

En hel bit rökt lax

Potatis

Sparris

Sockerärtor

Olivolja

Salt & Peppar

1. Koka potatisen

2. Koka grönsakerna

3. Skär laxen i rejäla bitar

4. Banda allt i en skål och ringla över olja, salt o peppar 

De varma grönsakerna får laxen att halstras något!

Servera med önskad röra om du vill, gravlaxsås, dillmajonäs

men det är lika gott med lite pressad citron..

Färg!

 

En grå dag som denna,

i alla fall här i Mariefred,

behövs lite färg!

Jag brukar alltid rekommendera NCS skalan när jag pratar

om inredningsfärger men den är inte helt lätt att använda

för den som inte är van.

När jag för en tid sedan var och handlade tyg till gardiner

på Les Tissus Colbert

hittade jag den här underbara färgen

från franska "La Peinture".

 

Här är det lätt att navigera sig fram och hitta fina kombinationer

och nyanser. Att butiken dessutom är Stockholms bästa

för inredningstyger gör det också lätt att matcha till

gardiner, kuddar etc.

Hoppas det kan lysa upp lite i rusket!

Duett romantik...

Min kompis och tillika trädgårdsmästare Marie,

kom just förbi och visade upp sin nya bil.

Visst är den hur cool som helst?!

En stor del av min barndom hade vi Volvo Duett,

då tyckte jag dock att det var mindre coolt.

Slamrig och kall om vintrarna och pappa som 

rökte cigariller....

 

Vi hade ju inte såhär fina detaljer,

som "gangsterkeps" och imitationsträpanel...

 

När jag stiger in i förarsätet och håller om den tunna backelitratten

medan den starka bensindoften fyller näsa, färdas jag drygt fyrtio år

tillbaka i tiden...

Galen i gummi stövlar...

 

Jag har ända sedan jag var liten älskat att gå i gummi stövlar,

tyckte redan då att det var både snyggt och praktiskt.

Ofta fick jag dock då, på sent sjuttio och tidigt åttiotal,

höra både det ena och det andra när folk passerade,

det var nämligen "töntigt" som vi sa på den tiden...

1992 när jag var i en jaktbutik i London

(har alltid älskat udda butiker också...)

 hittade jag ett par ursnygga stövlar, "Hunter" hette de.

På den tiden fanns de endast i grönt och blått.

De blev ett par klassiskt gröna, som jag stolt bar

på Stockholms gator och fortfarande fnissades det

när jag rörde mig runt i city och på Östermalm.

Inte kunde väl jag, och ingen annan heller tror jag, 

ana hur det skulle se ut 20 år senare....

Hunter har jag tröttnat på för länge sedan,

nu är det klassiska Tretorn som gäller för min del.

Den fina dörrknackaren hade jag i min trädgårdsbutik

som jag drev för några somrar sedan.

Den hittade jag också i England, förstås.

Hel cool tyckte jag, men inte sålde jag några inte...

Vem vet, om jag höll ut i tjugo år kanske

de skulle sälja som smör i solsken...

(nu är de dessvärre slut, det blev en bra gå-borts-present 

för oss själva istället..)